My heart is beating for you, kapitel 5

Vi reste oss upp och började spela igen och gissa vem som vann. Jo, jag!
-Justin du vet vad du är skyldig mig nu då? Sa jag lite retandes.
-Ehm, nej inte alls, svarade han och försökte låta lite oskyldig.
Jag kollade på honom med en allvarlig blick.
-Okej då, du ska få ditt godis. Men först ska vi gå och äta eftersom jag är extremt hungrig, sa Justin.
----------------------------------------------------------------------------
Vi la tillbaka bowlingkloten och skorna där vi hade hämtat det och gick ut. När vi kom ut började vi gå mot stranden eftersom Justin visste att det fanns en jättebra restaurang där. Jag och Justin gick en liten bit bakom mamma och Pattie. Vi bara pratade och skrattade åt saker som egentligen inte alls var roliga. Vi snackade om allt möjligt och om gamla minnen. När vi kom fram till restaurangen var där mycket med folk och de sprang fram massa fans till Justin, han kollade på mig och suckade.
-Justin, det är okej, dina fans älskar dig, och du älskar dem. Vi kan snacka mer senare! Sa jag och gick bort till Pattie och mamma. Vi stod och kollade lite på Justin och alla fans, efter ett tag kom Justin fram till oss och Kenny som kommit dit tog bort fansen, så vi kunde gå in och äta ifred.
-Förlåt ja..började Justin men jag avbröt honom.
-Men tyst med dig, de är ingen fara, sa jag och skrattade lätt.
-Precis Justin, vi orkar inte med dig hela tiden, sa Pattie och knuffade till Justin lätt.
-Haha, ni saknade mig, eller hur? Sa Justin och log stort.
-Jo, vi säger så, sa jag och alla skrattade.

Vi satt oss ner och kollade igenom menyn. Justin, jag och Pattis beställde pasta bolognes, medans mamma tog kycklingsallad. De tog inte lång tid innan maten kom in, även om det fanns andra gäster så gick vi före, eftersom de var Justin.

Klockan ar närmre halv tio när vi gick ifrån restaurangen, vi gick mot vårt hotell och gick upp på rummet. Mamma och Pattie satt sig ute på balkongen medan jag och Justin stannade där inne och satt oss vid datorn. Jag loggade in på min twitter och facebook, satte ifrån mig datorn och gick på toa. Justin satt kvar och flyttade datorn mot sig. När jag några minuter senare kom tillbaka satt Justin och små skrattade.
-Vad skrattar du åt? Sa jag lite halv surt, fast kunde inte hålla mig för skratt.
-Haha, ingenting… sa han och skrattade ännu mer.

Jag klickade upp twitter och såg vad Justin skrivit ”@justinbieber is the best one, and he got more #swag than me!”
Jag kollade på honom med en ond blick och han bara skrattade åt mig. Jag var på väg att ta bort de, men han stoppade, så istället skrev jag en ny tweet ” just got hacked, @justinbieber is evil!!”
Justin skrattade åt mig, tog datorn och loggade in på sin twitter. Han skrev snabbt “can’t help that you left the computer next to me online at your twitter account @amyscott ;)”  
Jag skrattade och satte ifrån mig datorn. Jag kollade på honom, hoppade över honom och sen var brottningsmatchen igång. Vi skrattade så vi knappt fick luft, ramlade ner på golvet och fortsatte skratta. Efter ett tag upptäckte vi att Pattie och mamma hade kommit in. De stod och kollade på oss, samtidigt som de skrattade åt oss. Vi reste oss upp och gick mot dörren. Klockan var runt 11 och Kenny skulle hämta Justin och Pattie utanför hotellet.
-Hejdå, tack för en rolig dag och kväll! Sa Pattie och kramade om både mig och mamma.
-Detsamma, vi får träffas igen! Sa mamma och log.
-Jag följer med de ner mamma, sa jag och tog på mig skorna.
-Okej, men kom upp direkt igen!
-Ja, det ska jag.
-Hejdå Justin, vi ses igen! Sa mamma och kramade om honom
Justin gav en kram tillbaka.
-Hejdå, trevligt att se dig.
Mamma log och vi andra gick mot hissen. Kenny kom med bilen och jag kramade om Pattie.
-Hejdå, vi ses snart igen får jag hoppas! Sa jag och log mot henne.
Justin gick fram till mig.
-Så jag är sist? Tack för den, sa han och kollade ner.
Jag tog ett steg framåt och kramade om honom.
-Det bästa till sist, viskade jag i hans öra.
Han släppte taget och jag gjorde detsamma, han kollade på mig och log.
-Hejdå, min bästa vän. Har haft världens bästa dag, vi måste se imorgon! Sa han och kramade mig igen.
-Hejdå, jag har också haft världens bästa dag, vi ses såklart! Sa jag och släppte taget.
Han gick mot Pattie och bilen. Han vände sig om och vinkade, jag vinkade tillbaka och log för mig själv. Tänk så lycklig jag var!
_____________________________________________________
Jag vet att det är superdålig uppdatering. Men så tyvärr går skolan före och för mig som satsar på VG och MVG i alla ämnen lägger ner några timmar på skolarbete varje dag eftersom vi har haft så sjukt mycket läxor. Det är ju slutbetygen jag ska få nu så det måste bli bra.
Men jag ska förbättra mig och uppdatera mer!!  Här fick ni det efterlängtade kapitel 5!!   Bättre sent än aldrig, eller?

Fortfarande dålig uppdatering

Jag vet att det är extremt dålig uppdatering och jag vill jättegärna skriva men jag har typ ingen tid. Eftersom till imorgon har jag extremt mycket läxa. Har typ två arbeten som ska in imorgon och jag ska hålla en muntlig presentation. Smart som jag är har jag typ inte börjat på något av det. Får även hela manuset till min musikal idag och jag fyller 16 år idag. Så jag har fullt upp idag men jag ska försöka att slänga mig över datorn imorgon när jag kommer hem från skolan så jag kan skriva nästa kapitel.

Älskar denna bilden.

Dålig uppdatering, förlåt!!

Hej, jag vet att uppdateringen är hemsk, jag vill så jättegärna skriva men jag har fullt upp nu. Hela dagen idag var jag nere i stan och uppträdde med musikalen och imorgon ska jag vara med och hjälpa till vid en friidrottstävling och måste också plugga imorgon om jag vill ha mer än G i historia. Men ska försöka skriva något. Hoppas på en vecka med inte så mycket läxor, men vet redan nu att jag har två stora läxor i historia och en i teknik.

My heart is beating for you, kapitel 4

När vi vara klara hos Ellen gick jag, mamma, Justin och Pattie ut och tog en fika på ett café och pratade. Vi hade hur mycket som helst att prata om och jag bara kände hur glad jag var, jag kände mig för första gången på fem år helt utan saknad. Känslan av att något saknades var som bortblåst nu. Jag ville stoppa tiden och stanna här, hos min bästa vän. 
----------------------------------------------------------------------------------------------
Klockan var runt 4 tiden när vi reste oss från caféet. Jag var så himla lycklig. Jag och Justin pratade om allt. Vi hade så många minnen från vår barndom och vi skrattade åt alla knasiga saker vi gjort. Sen pratade vi såklart om allt som hänt de senaste fem åren, jag kunde berätta allt för Justin, han lyssnade och förstod mig. När jag satt där med Justin kände jag mig så extremt lycklig. Jag satt där med den bästa vännen man kan ha.

-Så, vad har ni tänkt att hitta på ikväll? Sa Pattie samtidigt som vi reste oss upp.
-Jag vet inte, hotellet är kanske inte det roligaste stället att spendera kvällen på. Ska vi alla fyra göra något? Frågade mamma och log mot Pattie.

Justin kollade på mig och jag kollade på honom. Han log stort mot mig och jag gjorde detsamma.
-Ja, absolut. Vad ska vi göra då? Sa Pattie och kollade på mig och Justin.
-Vi kan bowla och äta på en restaurang kanske? Sa Justin när vi gick mot dörren.
-Jaa, det gör vi! Sa jag och log stort.
-Vad trevligt, ska vi träffas vid klockan sju utanför vårt hotell? Sa mamma och kollade på Pattie.
-Ja, de blir super! Sa mamma och kramade om Pattie samtidigt som hon sa:
-Hejdå, var jättekul att träffa er, vi ses ikväll!

Justin gav mig en lång, varm kram. Han höll hårt om mig och jag gjorde detsamma. När han släppte mig log han mot mig och sa:
- Var beredd på att förlora ikväll, jag är taggad!
-Haha, dröm vidare du, du ska få se vem som vinner! Sa jag och skrattade.

Mamma och Pattie bara skrattade åt oss. Jag kramade om Pattie och mamma kramade om Justin, sedan gick vi åt vars ett håll.

När vi kom upp på hotellet kände jag hur trött jag var. Jag lade mig i sängen och somnade till. Vid halv 6 tiden väckte mamma mig och jag hoppade in i duschen. När jag en kvart senare hade duschat klart tog jag lite mascara och puder. Jag rotade igenom min resväska, tog fram ett par jeansshorts, ett lila linne och en svart kofta. Jag borstade igenom håret, fönade de och lät de hänga naturligt över mina axlar.

Klockan var halv sju och jag var redan färdig. Jag tog upp min laptop och loggade och loggade in på twitter. Jag hade fått massvis med nya följare. Jag gick in på Justins sida och listade snabbt ut hur jag kunde ha så många som följde mig. Justin hade tweetat “an amazing day with @amyscott , i think everybody should follow her. You are my best friend, I love u!”
Jag blev glad när jag läste de och svarade snabbt ”@justinbieber I love u too. My best friend! Now I got a lot of followers, all because of u :)”
Jag kollade igenom mina mentions och såg att många ville att jag skulle följa dem. Jag gick istället in på mina followers och på vissa tryckte jag på follow.

Klockan var prick 19.00 när Justin och Pattie kom i en stor, fin bil. Vi hoppade in, jag där bak med Justin och mamma där fram med Pattie. Vi snackade på som vanligt och snart var vi framme vid bowlinghallen. Vi gick in och betalade, eller ja, Justin betalade. Vi tog på oss snygga bowlingskor och gick mot bana nummer 7.
-Så, om jag vinner är du skyldig mig en stor godispåse – och tvärt om, sa Justin till mig och skrattade.
-Javisst, du har nog redan köpt en åt mig, jag kommer ju vinna, sa jag och log.
-Att du bara vågar säga något sånt? Alla vet att jag kommer vinna, sa han och gav mig en rolig blick.
Jag skrattade till och satt mig på en stol bredvid Pattie. Mamma skulle börja, hon kastade iväg sitt klot och fick ner fem käglor.
-Inte dålig, sa vi alla tre samtidigt och mamma log mot oss.

När det var min tur att rulla iväg mitt klot kollade jag på skärmen med poängen och då såg jag att Justin, som hade skrivit in allas namn hade döpt mig till ”sötaste”. Jag tyckte såklart att det var lite gulligt av honom. Samtidigt som jag skrattade lite sa jag till honom:
- Ha, jag söt? Skulle inte tro det.
-Såklart du är, du är alltid söt, svarade Justin samtidigt som han rodnade lite smått.

Det var så gulligt och se när hans kinder blev lite smått röda.

-Kom igen nu Amy du är bäst, sa Justin precis när jag skulle kasta iväg mitt klot. Jag tappade klotet så det kom i rännan.
-Tack Justin, tack för att du gjorde så klotet kom i rännan, sa jag samtidigt som jag gick närmre honom. Han började skrattade sitt extremt gulliga skratt igen.
När jag kom riktigt nära honom började jag att kittla honom. Han la sig ner på golvet och jag fortsatte att kittla honom samtidigt som han skrattade och fick knappt någon luft.

-Amy och Justin vad håller ni på med? Ni beter er som om ni vore tre år gamla, sa min mamma helt plötligt med allvarlig blick men bakom den allvarliga minen kunde jag se ett litet leende.

Vi reste oss upp och började spela igen och gissa vem som vann. Jo, jag!
-Justin du vet vad du är skyldig mig nu då? Sa jag lite retandes.
-Ehm, nej inte alls, svarade han och försökte låta lite oskyldig.
Jag kollade på honom med en allvarlig blick.
-Okej då, du ska få ditt godis. Men först ska vi gå och äta eftersom jag är extremt hungrig, sa Justin.
_________________________________________________________________
Här kom det efterlängtade kapitlet. Hoppas ni gillar det och kommenterar mycket.

My heart is beating for you, kapitel 3

Äntligen satt vi på planet mot USA, det var så härligt att sitta där uppe och bara kolla ut över alla de härliga och fluffiga molnen som man bara vill hoppa på.
Jag och mamma satt och pratade nästan hela tiden under resan, och nu var vi framme i Los Angeles i USA.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi gått ut från planet och fått tag i våra väskor gick vi ut och tog en taxi till hotellet.  Vi checkade in på hotellet och lämnade våra väskor.  Klockan var tio i 7 och vi bestämde oss för att gå ut och äta på en restaurang.  Vi hittade en liten, men mysig restaurang.  Jag beställde in pasta bolognese och mamma beställde schnitzel med klyftpotatis.
– Så Amy, är det kul att vara här i Los Angeles? Sa mamma och log.
– Ja, såklart! Sa jag och log stort.
– Ska det bli kul att överraska Justin? Han saknar dig säkert jätte mycket! Sa mamma och drack lite av sin fanta.
– Ja, jag är jättespänd! Ja, han skrev grattis till mig på twitter, plus så skrev han att han saknade mig! Sa jag och tänkte tillbaks på tiden då jag träffade honom varje dag, allt vi gjort tillsammans. Jag saknade honom så mycket!
– Men såklart han saknar dig. Jag snackade med Pattie igår och hon sa att de båda saknar oss, sa mamma och log mot mig.

När vi ätit upp en timme senare tog vi våra väskor och gick in i stan. De fanns så mycket människor jämfört med hemma i Sverige. Vi gick tillbaka till hotellet vid tio tiden och somnade snabbt.

Nästa dag vaknade jag av solen som lyste upp hela rummet. Mamma sov fortfarande, så jag tog fram min laptop och loggade in på twitter. Justin hade inte skrivit något, men Ellen DeGeneres hade skrivit för fem minuter sedan ”time for show, today is gonna be special!” Jag log för mig själv och skrev snabbt en tweet ” So excited for today!” Sedan loggade jag ut.

– Godmorgon Amy, ska vi gå ner och äta frukost så vi hinner i tid, klockan är redan halv 11! Sa mamma med en trött röst.
– Godmorgon! Ja visst, om du kommer upp så vi kan gå, sa jag och skrattade till.

Vi gick ner och åt en super god frukostbuffé, sedan gick vi upp på vårt rum och fixade oss. Jag tog en varm dusch. När jag var klar sminkade jag mig med lite mascara, ögonskugga och lite puder. Jag gick fram till resväskan och tog fram ett svart linne och min blommiga midjekjol. Jag tog även på mig min jeansjacka, en vit scarfs och min vita converse.  

När både jag och mamma var färdiga tog vi våra väskor och ringde en taxi. Tio minuter satt vi i taxin mot studion där vi ska spela in. Resan skulle ta ca 15 minuter – jag var 15 minuter ifrån min bästa vän som jag inte träffat på 5 år. Jag var så glad att jag skulle få träffa honom, men samtidigt ganska nervös.


När vi var framme stod de en kille som tog emot oss och ledde oss in i ett rum, vi fick inte gå runt eftersom Justin inte skulle få se oss. Vi satt där helt tysta när dörren öppnades.
- Hejsan Amy, vad roligt att se dig! Sa Ellen och omfamnade mig
- Hej Ellen, detsamma! Sa jag och kramade om henne.


Ellen och mamma satt och pratade, så jag tog upp min laptop och kollade twitter igen. Justin hade skrivit för några minuter sedan ”Time for @ellendegeneres show, leggo!” Jag tänkte svara, men gjorde det inte, man vet aldrig vad jag skulle kunna avslöja. Jag tryckte ner twitter och ställde ifrån mig datorn. Jag gick fram till mamma och Ellen som fortfarande satt och pratade.

- Så Amy, vi har ju tänkt att du ska komma in och överraska Justin! Pattie tyckte självklart de var en toppen idé! Sa Ellen och log.
- Ja, absolut! Men hur? Sa jag frågandes.


Ellen berättade hur hon tänkt sig och allt lät bra, fast nu var jag ännu nervösare. Tänk så känner han inte ens igen mig?


De hade nu börjat spela in showen och de var dags för Justin att komma in. Publiken jublade högt och Justin harklade sig.
- Lite högre kan ni, eller?
Publiken skrek jätte högt och Justin skrattade. Jag stod bakom scenen och kollade på tv-apparaterna där man kunde se allt. Tänk att jag snart skulle få träffa min bästa vän.


När publiken lugnat sig började Ellen prata med Justin.


- Välkommen Justin, hur är de med dig?
- Tack så mycket, så roligt att vara här. Jo jag mår bra! Själv?
- Jo, det är superbra. Så, vad har du för dig nu och vad händer senare i sommar?
- Jag har inte gjort så mycket, skrivit lite låtar och umgåtts med mina vänner och min familj. I sommar ska jag ut och göra lite små uppträden på olika ställen, ska bli kul.
- Jaha, vad roligt. De är väl skönt att ha tid med dina vänner och familj?
- Ja, absolut! Jag saknar de alltid när jag är iväg och…
Mer hann han inte säga innan de två väggarna sköts ifrån varandra och jag började sjunga på en låt jag skrivit alldeles själv.

Justins perspektiv


Ellen hade frågat mig något, men precis när jag svarade hör jag ljudet från väggarna som öppnar sig och ser vem som sitter där bakom den stora svarta flygeln. Amy, Amy Scott! Jag var på väg att resa mig och bara springa fram och krama om henne, men Ellen stoppade mig. Jag satt mig ner i fåtöljen igen och lyssna på hennes underbara röst, hon sjöng riktigt fint. Jag var alldeles ivrig och ville inget hellre än att springa fram och krama henne. Jag hade inte träffat henne på fem år och nu stod hon bara några meter ifrån mig. Låten tog slut och lamporna tändes.

Jag reste mig upp och gick emot henne, samtidigt som hon gick emot mig. Jag bara log mer och mer, jag kunde inte fatta att jag stod här framför min bästa vän. När de var en meter mellan oss stannade vi båda men jag kunde inte vänta. Jag tog ett steg fram och kramade om henne hårt. Jag lyfte upp henne och snurrade ett varv samtidigt som vi kramades. När jag satte ner henne igen gav hon mig en lång, varm kram tillbaka och jag kunde inte göra något annat än att le. Jag viskade i hennes öra,
- Amy, jag har saknat dig jätte mycket, det går inte beskriva hur mycket jag har saknat dig, sa jag till henne. Glädjetårar föll ner för bådas kinder.
Hon svarade inte, men när vi avslutade vår kram log hon mot mig och jag log tillbaka. Jag hade saknat hennes leende och hela henne så extremt mycket.
Vi gick mot Ellen, jag satt mig i fåtöljen och Amy satt sig i mitt knä.

Amys perspektiv

Här satt jag, i min bästa väns knä som om vi träffades varje dag. Men nej, första gången på fem år.
Ellen fortsatte fråga Justin och även mig. Innan vi gick där ifrån framförde vi hans låt Pray tillsammans och det gick super bra.


När vi vara klara hos Ellen gick jag, mamma, Justin och Pattie ut och tog en fika på ett café och pratade. Vi hade hur mycket som helst att prata om och jag bara kände hur glad jag var, jag kände mig för första gången på fem år helt utan saknad. Känslan av att något saknades var som bortblåst nu. Jag ville stoppa tiden och stanna här, hos min bästa vän. 
_________________________________________________________________________
Här kom ett efterlängtat kapitel. Förlåt att det har dröjt så länge men har inte haft någon inspiration alls nu på några dagar. Så med detta kapitel har jag fått väldigt mycket hjälp utav en kompis.
Långt blev det också, hoppas ni gillar det och glöm inte att kommentera :D

Nästa kapitel är på gång

Jag vet att det är jättedålig uppdatering, men jag har ingen inspiration alls. Men med hjälp av en kompis har jag fått lite idéer. Hon har skrivit sina idéer på sin dator så nu väntar jag bara på att hon ska skicka de till mig så kapitel 3 kan bli färdigt !! :D

My heart is beating for you, kapitel 2

– Amy, du måste gå och lägga dig nu, klockan är mycket och du fyller år imorgon! Ropade mamma helt plötsligt.
– Ja, jag är på väg, svarade jag även om jag egentligen inte var det.

Men när jag tänker efter så det nog ändå är dags att gå och lägga sig, för jag har ju ingen aning om vad som väntar mig imorgon.

- Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday dear Amy, happy birthday to you. Det var det första jag hörde när jag vaknade och det var dessutom av mammas inte så vackra röst.
Jag öppnade sakta ögonen och såg mamma stå där med en bricka med frukost på.
– Grattis gumman du kommer att få alla dina presenter ikväll om det är okej, sa mamma.
Jag svarade direkt med ett tack och att det var okej eftersom om jag skulle öppna presenter nu på morgonen skulle jag aldrig hinna i tid till skolan. Vill särskilt inte komma försent till skolavslutningen.  Det är faktiskt väldigt skönt att fylla år och ha skolavslutning på samma dag.  Fast jag är lite nervös eftersom jag ska sjunga inför hela skolan idag och ingen vet om att jag brukar sjunga hemma, ingen vet att musik är mitt största intresse. Ingen på hela skolan vet om det. Ingen vet om det fast jag lägger ut mina låtar på youtube, men jag har aldrig visat mig i någon video. Jag spelar in min röst och lägger till några fina bilder.

Jag sitter där på bänken i aulan när min musiklärare kallar upp mig på scenen och säger att jag ska sjunga och spela piano till en låt som jag har skrivit själv. Alla i hela aulan börjar viska små ord till varandra som jag inte uppfattar.
Jag sitter bakom den stora flygeln och tar det första ackordet, sedan börjar jag sjunga. Jag ser hur folk sitter där och gapar som fågelholkar. När jag sitter där och spelar samtidigt som jag sjunger kopplar jag bort allt runt omkring och tänker på Justin som jag saknar så extremt mycket.
Efter skolavslutningen fick jag jättemycket snälla kommentarer av alla. Till och med de som aldrig har sagt ett ända ord till mig. Men det är ju inte så många som brukar prata med mig eftersom jag oftast är ensam.

Så fort jag kom hem ringde telefonen.
– Hej det är Amy, svarade jag.
– Grattis Amy, det är Ellen DeGeneres. Hörde jag någon säga i telefonen. Jag blev lite mållös och visste inte om jag skulle tro på det.
– Tack, men hur fick du mitt nummer och hur vet du vem jag är? svarade jag
- Alltid när Justin har varit här och gästat i min show har han nämnt ditt namn. Så jag bestämde mig för att prata med hans mamma Pattie som skulle försöka få tag i din mammas nummer och det fick hon. Därför ska du komma hit till min show nästa lördag, om åtta dagar och överraska Justin. Jag har hört att du sjunger extremt bra och vi hade då tänkt att du skulle sjunga någon låt till Justin om det är okej för dig. Förklarade Ellen.
– Så du menar att jag ska komma till din show och överraska Justin om jag har fattat rätt?
– Ja, det är helt rätt men du kan prata mer med din mamma för jag har redan pratat med henne så hon vet allt och har biljetter och sånt. Men nu måste jag gå och ha en fortsatt bra födelsedag, sa Ellen och hon la sedan på efter att jag hade tackat.

Wow, jag kunde inte förstå att om ungefär en vecka skulle jag träffa Justin, min bästa kompis som jag inte träffat på fem år och inte pratat med på fyra år.

När mamma kom hem från jobbet sprang jag direkt fram till henne och kramade henne.
– Tack mamma detta är den bästa födelsedagen någonsin! Skrek jag nästan till mamma för jag var så överlycklig.
– Vadå Amy? Vad gör det till den bästa födelsedagen någonsin?
– Ellen DeGeneres ringde nyss och sa att jag skulle vara med i hennes show nästa lördag. Jag ska sjunga och överraska Justin. Kan du fatta jag ska får träffa Justin igen!?
Mamma bara skrattade åt min reaktion och skakade på huvudet innan hon svarade
- Och jag får träffa Pattie igen.
Min mamma och Pattie har nämligen varit bästa vänner ända sedan de var små.

Jag gick sedan upp på mitt rum och startade datorn, loggade in på twitter. Av en gammal vana gick jag alltid in på Justins twitter först, jag så då att han hade skrivit ”happy birthday @AmyScott, I miss you really much <3”. Jag svarde direkt med ”Thanks @JustinBieber I miss you too <3”

Veckan innan jag skulle åka till USA gick riktigt segt. Jag bara längtade hela tiden.  Men äntligen var dagen här. Idag åker jag till USA och imorgon träffar jag Justin.

 – Amy, är du färdig för vi måste åka till flygplatsen om tio minuter, ropade min mamma.
– Ja nästan, ska bara borsta håret och tänderna, svarade jag.

Tio minuter senare satt jag och mamma i bilen på väg till Sturup. Planet skulle gå om några timmar. När jag satt där i bilen skruvade jag upp volymen på radio så man hörde musiken och dunkandet utanför bilen. Jag var på så bra humör.
Efter ungefär en timme var vi framme på flygplatsen, vi gick direkt mot incheckningen så vi kunde checka in väskorna.

Äntligen satt vi på planet mot USA, det var så härligt att sitta där uppe och bara kolla ut över alla de härliga och fluffiga molnen som man bara vill hoppa på.
Jag och mamma satt och pratade nästan hela tiden under resan, och nu var vi framme i Los Angeles i USA.

Försening av kapitel

Kapitel 2 kommer tyvärr inte att komma upp idag. Sitter här med jättemycket läxor och mår inte särskilt bra heller.
Men jag lovar att det kommer imorgon, på kvällen eftersom jag inte kommer hem förrän vid sju på grund av dansrepetition. Har bara lite kvar att skriva på kapitel 2.

Kommentera gärna vad ni tycker!! :D

My heart is beating for you, kapitel 1

Varför skulle allt hända just mig?
När jag var två år fick jag reda på att jag hade cancer. Hela min familj och min underbara vän Justin som är ett år äldre än mig stöttade mig allt vad de kunde.
Fem år senare, då var jag sju år. Min pappa Stevie och min storebror Christopher var på väg för att hälsa på mig på sjukhuset då det hände något overkligt. Mamma fick det värsta telefonsamtalet någonsin. Hon grät och grät hela tiden och jag förstod direkt att det inte var bra. När mamma hade lugnat ner sig berättade hon att pappa och Christopher hade avlidit i en bilolycka på vägen till mig. Jag tyckte att det kändes som om det var mitt fel att de nu var borta. Varför hade jag fått den dumma cancern? Om jag aldrig hade fått den dumma cancern hade de inte behövt köra till sjukhuset för att hälsa på mig och de hade aldrig dött såhär tidigt. Men nu var det som det var. Det var inget jag kunde hindra.
Dagen de gick bort började jag skriva texter och spela piano, tillsist blev det små låtar som jag satt och gjorde.
Jag blev frisk året jag fyllde elva och samma år blev mamma förflyttad med sitt jobb till Sverige. Nästan så långt från Justin jag kunde komma och det var jag absolut inte glad över.
Vi skickade brev till varandra hela tiden. Men efter ungefär ett år tappade vi kontakten helt. Varför vet jag inte, han sa att han inte kunde sitta och skriva brev eftersom han blev så ledsen varje gång han skrev ett brev till mig eller när han läste ett brev som jag hade skrivit.

Nu är jag femton år, det är den 8 juni imorgon fyller jag sexton. Jag sitter här framför datorn och kollar på flera videoklipp med den stora popsensationen Justin Bieber, som för mig bara är lilla Justin från Stratford. Min bästa vän. Men kan jag fortfarande säga bästa vän? Ja, det tror jag faktiskt för när han vinner priser på galor så nämner han alltid mitt namn. Jag sitter här varje dag och plågar mig själv med att sitta och titta på dessa videoklipp. Jag saknar han mer och mer för varje dag som går. Jag vill bara att han ska vara här hos mig nu och för alltid.

– Amy, du måste gå och lägga dig nu, klockan är mycket och du fyller år imorgon! Ropade mamma helt plötsligt.
– Ja, jag är på väg, svarade jag även om jag egentligen inte var det.

Men när jag tänker efter så det nog ändå är dags att gå och lägga sig, för jag har ju ingen aning om vad som väntar mig imorgon.

__________________________________________________________________________
Här fick ni första kapitlet av min novell. Hoppas ni tycker om den, men kommentera
gärna med vad ni tycker.
Första kapitlet blev kanske lite kort. Men bättre med ett kort kapitel än inget alls, right?