My heart is beating for you, kapitel 1

Varför skulle allt hända just mig?
När jag var två år fick jag reda på att jag hade cancer. Hela min familj och min underbara vän Justin som är ett år äldre än mig stöttade mig allt vad de kunde.
Fem år senare, då var jag sju år. Min pappa Stevie och min storebror Christopher var på väg för att hälsa på mig på sjukhuset då det hände något overkligt. Mamma fick det värsta telefonsamtalet någonsin. Hon grät och grät hela tiden och jag förstod direkt att det inte var bra. När mamma hade lugnat ner sig berättade hon att pappa och Christopher hade avlidit i en bilolycka på vägen till mig. Jag tyckte att det kändes som om det var mitt fel att de nu var borta. Varför hade jag fått den dumma cancern? Om jag aldrig hade fått den dumma cancern hade de inte behövt köra till sjukhuset för att hälsa på mig och de hade aldrig dött såhär tidigt. Men nu var det som det var. Det var inget jag kunde hindra.
Dagen de gick bort började jag skriva texter och spela piano, tillsist blev det små låtar som jag satt och gjorde.
Jag blev frisk året jag fyllde elva och samma år blev mamma förflyttad med sitt jobb till Sverige. Nästan så långt från Justin jag kunde komma och det var jag absolut inte glad över.
Vi skickade brev till varandra hela tiden. Men efter ungefär ett år tappade vi kontakten helt. Varför vet jag inte, han sa att han inte kunde sitta och skriva brev eftersom han blev så ledsen varje gång han skrev ett brev till mig eller när han läste ett brev som jag hade skrivit.

Nu är jag femton år, det är den 8 juni imorgon fyller jag sexton. Jag sitter här framför datorn och kollar på flera videoklipp med den stora popsensationen Justin Bieber, som för mig bara är lilla Justin från Stratford. Min bästa vän. Men kan jag fortfarande säga bästa vän? Ja, det tror jag faktiskt för när han vinner priser på galor så nämner han alltid mitt namn. Jag sitter här varje dag och plågar mig själv med att sitta och titta på dessa videoklipp. Jag saknar han mer och mer för varje dag som går. Jag vill bara att han ska vara här hos mig nu och för alltid.

– Amy, du måste gå och lägga dig nu, klockan är mycket och du fyller år imorgon! Ropade mamma helt plötsligt.
– Ja, jag är på väg, svarade jag även om jag egentligen inte var det.

Men när jag tänker efter så det nog ändå är dags att gå och lägga sig, för jag har ju ingen aning om vad som väntar mig imorgon.

__________________________________________________________________________
Här fick ni första kapitlet av min novell. Hoppas ni tycker om den, men kommentera
gärna med vad ni tycker.
Första kapitlet blev kanske lite kort. Men bättre med ett kort kapitel än inget alls, right?